Stort erkännande!

Allt går åt helvete, när ja skaffa bloggen var jag taggad till tusen och var på gymmet två ggr om dagen i två veckors tid. Sen hände något. Jag jobbar natt vikarie och när ja jobbat så var ja för trött för att åka till gymmet. Ja va tvungen att ta all sömn jag kan få.
Jag lider av depression och just nu är jag nog nere i en svacka. Min största önskan är att skaffa barn och ha en stor familj. Men med vikten har jag inte kunnat få barn, med en sjuk hund som istället blivit mitt barn så har ja alltid lagt all tid på honom. Nu har vi bestämt att vi ska låta honom somna in vilket är hemskt men det bästa för honom. Han är mitt allt och hela mitt vuxna liv så har jag haft honom, utan honom skulle jag inte leva.
Nu sätter semestrarna igång vilket betyder att jag som är vikarie ska arbeta arslet av mig och jag kommer vara ledig två dagar i veckan varav en av dom går jag av på morgonen. Under denna tid ska ja göra mitt bästa för att träna, äta, sova, jobba och försöka träffa min sambo. Hela sommaren kommer jag sova bort, jag hatar de! Det värsta jag vet är när nån tycker synd om sig själv och de låter säkert så på mig nu och de gör mig bara argare. Jag vet också att jag är väldigt hård mot mig själv och det är därför jag kraschar hela tiden. Jag äter dåligt så jag blir antingen tjockare eller går inte ner alls, när jag tränar orkar inte kroppen och jag måste avbryta för ja är sekunder från att svimma. Är det normalt?
Jag vet fan inte hur jag ska äta, man läser om alla möjliga metoder och man testar saker och de slutar med att man svälter sig eller hets äter för de blir bara kalabalik i hjärnan. OM NÅN KAN GE MIG ETT EXAKT SCHEMA PÅ VAD JAG SKA ÄTA SÅ VORE JAG EVIGT TACKSAM!!!
Min sambo svälter sig och går ner 2 kilo i veckan sen kommer han hem och vill belöna sig på helgerna, IDIOT!
Jag har alldeles för mycket runt omkring som påverkar mig.
Så fort jag skaffa en cykel så börja alla tjata om att jag skulle banta osv. FAN KAN MAN INTE FÅ SKAFFA EN CYKEL UTAN ATT MAN SKA BLI UTPEKAD SOM TJOCKIS SOM VILL GÅ NER I VIKT!!
Så fort man ska hälsa på familj och vänner så frågar dom "jaha vad är det för diet ni kör nu då?".
Alla i min omgivning har sån jävla attityd till viktminskning och träning så jag blir irriterad. Speciellt dom äldre som blir ledsna när man inte vill äta deras kakor och bakverk. Dom fnyser nästan om man säger att man gått en långpromenad, cyklat eller va som som tyder på något hälsosamt. Min sambo har alltid varit en stor kille men lyckades gå ner ca 35 kilo och hans föräldrar har alltid varit vikt fixerade men de skulle alltid göra det till en sån stor grej när han sa att han ville försöka minska lite. När han flytta hemifrån lyckades han gå ner dom där 35kg och fortfarande vart de massa stohej över hans vikt när släkt träffades. Sen träffa han mig och nästan gått upp allt igen när ja flytta in och han slutade leva på burk mat och fick lagad husmanskost. FORTFARANDE varje gg man träffas så pratas det vikt och ingen av dom vet ett skit om hur man ska lyckas för dom behöver inte minska själva i vikt men ändå är dom alla experter på hur det funkar och ska tala om hur man ska lyckas.
Jag är helt enkelt så jävla trött på allt detta med vikten och vill bara veta exakt vad jag ska äta varje dag och träningen har jag en skit bra PT till som ger mig ett bra schema.
Förlåt för allt gnäll men ibland måste man avreagera sig och de är inte lätt att ta sig i kragen när man har så mycket runt om.


Bloggar från min Iphone