Saknad..

Blev väckt av min sambo nu på morgonen när han skulle åka till jobbet. Hans pappa hade precis ringt och berättat att hans farmor gått bort imorse. Jag kände henne inte men sambon har ju pratat om henne ibland. Då kommer jag att tänka på min farmor och mormor som också gott bort av sjukdomar. Alla dessa kvinnor verkar vara strong independent som man kan se upp till och min mormor gick ju nyligen bort så ja kan tänka mig vilka tankar som snurrar i huvudet på sambon nu.
Jag vill bara hålla om honom och jag vet att han är stark och kommer gå runt och bygga upp massa inom sig.
Jag tänker på min mormor nästan varje dag och en stor dröm har varit att få barn innan far och morföräldrar går bort men nu finns bara en kvar och det är min farfar som jag inte har någon kontakt med. Man tänker nog inte på att när vi blir äldre så blir faktiskt dom äldre också. Det man ska försöka tänka på är att ingen ska behöva lida. Bättre ett snabbt avslut än ligga med andnings uppehåll i månader. Och jag tror på nåt på andra sidan. Jag tror inte på himlen och helvetet, men på nåt sätt att man kanske får träffa dom man håller kär och "finner lyckan". De är väl så ja hoppas det är och de är så ja vill tänka på de.
Jag tänker att just nu så får sambons farmor den bästa sömnen någonsin tills hon vaknar upp helt utvilad med någon sorts lättnad och inte tänker på vem hon lämnat här utan istället vem hon får träffa och "bara vara" i hennes eget paradis vart de nu kan vara.



Bloggar från min Iphone

Hur kan man vara så elak?

Jag borde vara glad för andras skull men de är ja inte. Ja känner mig så jäkla elak men ibland har man såna värdelösa dagar när man tror man är fetare än man är och inte fattar att man kan själv komma dit. Jag funderar ofta på om jag ska köra Katrin Zytomierska style och skriva glåpord till mig själv överallt och be sambo trycka ner mig massa så kanske ja får mer motivation. Gråta ut lite varje dag och sen sparka mig i arslet liksom. Problemet är att jag saknar kunskap. Visst jag kan svälta mig själv med att leva på vatten och gurka men vart får ja då orken liksom. Jag hatar verkligen dieter! Man har testat så mycket och med en känslig mage så funkar inte vad som helst och så man orka jobba utan att bli svimfärdig. Jag kollade på programmet "aldrig mera fet" jag tror det hette de iallafall. Skit bra och jag blev så glad att se henne på slutet att hon lyckades MEN HUR?! Hur lyckades hon? Mat? Träning? Motivation? Vad va det som fick henne att ta tag i det när de kändes tufft? Man fick se att hon kom ut från EXTRAVAGANZA och va de genom dom hon fick hjälp eller? Jag tänker bara på det med dieter då att vad jag hört så svälter man sig med soppor, ÄR DET HÄLSOSAMT!? Vad fan är hälsosamt liksom? Ska man äta fett eller inte, ska man äta kolhydrater eller inte, ska man träna tills man blir svimfärdig? Det finns en bloggare som säger att de är enkelt att gå ner i vikt men de svåra är att bygga muskler. HUR ÄR DET ENKELT! Idag är ja inte på humör alltså.. //Arga tjockisen här


Bloggar från min Iphone