Saknad..

Blev väckt av min sambo nu på morgonen när han skulle åka till jobbet. Hans pappa hade precis ringt och berättat att hans farmor gått bort imorse. Jag kände henne inte men sambon har ju pratat om henne ibland. Då kommer jag att tänka på min farmor och mormor som också gott bort av sjukdomar. Alla dessa kvinnor verkar vara strong independent som man kan se upp till och min mormor gick ju nyligen bort så ja kan tänka mig vilka tankar som snurrar i huvudet på sambon nu.
Jag vill bara hålla om honom och jag vet att han är stark och kommer gå runt och bygga upp massa inom sig.
Jag tänker på min mormor nästan varje dag och en stor dröm har varit att få barn innan far och morföräldrar går bort men nu finns bara en kvar och det är min farfar som jag inte har någon kontakt med. Man tänker nog inte på att när vi blir äldre så blir faktiskt dom äldre också. Det man ska försöka tänka på är att ingen ska behöva lida. Bättre ett snabbt avslut än ligga med andnings uppehåll i månader. Och jag tror på nåt på andra sidan. Jag tror inte på himlen och helvetet, men på nåt sätt att man kanske får träffa dom man håller kär och "finner lyckan". De är väl så ja hoppas det är och de är så ja vill tänka på de.
Jag tänker att just nu så får sambons farmor den bästa sömnen någonsin tills hon vaknar upp helt utvilad med någon sorts lättnad och inte tänker på vem hon lämnat här utan istället vem hon får träffa och "bara vara" i hennes eget paradis vart de nu kan vara.



Bloggar från min Iphone